Koltrast

Hade sällskap med en kollega från parkeringshuset till kontoret idag. Vi kom att prata om grönska och blomstring. Om att njuta av det lilla. Han berättade något så härligt. En koltrast sjunger utanför hans fönster varje otta. "Vid fyra börjar den", sa han. Jag undrade om han vaknade av sången. "Jag ställer klockan. Och sedan ligger jag och lyssnar tills den slutar och då somnar jag om igen". Så mysigt. Det är att ta tillvara på det naturen och livet erbjuder.

Kontrast

Klockan är snart fyra och jag har ännu inte somnat. Vår vän finns inte mer. Ute kvittrar fåglarna och snart gryr en ny dag. Hånfullt tänkte jag just. Eller är det kanske hoppfullt? Livet är bra märkligt, hur som helst, och emellanåt fruktansvärt skoningslöst.

Avgrund

Man tror att man har all tid framför sig. Att man ska ses igen och igen och igen. Att man ska sitta och spela kort, skoja lite, skåla i något gott och till sist förirra sig i en kul diskussion. Så som vi alltid har gjort. Ibland gör naturens krafter så fruktansvärt fel.

Väger lika

Lika härligt som det är att sitta och päsa med solbrillor och klackskor på en uteservering, är det att gå barfota i ett par slitna shorts och plantera och få smuts under naglarna. Två sidor av livets mynt.

Venus och Mars

"Titta på den här fina gula ljusstaken, blir du inte glad av den?" sa hon.
"Jag blir glad av dig, inte av ljusstakar" svarade han.

Olika planeter.

Min Fina Stina

Idag är det "Scenen är Din" på Stinas fritids. Programledare: Stina och Theo. Var en fin och stolt Stina som bad mig föreviga innan hon cyklade iväg till skolan.

Morgondos av Sverige

Var ute och sprang tidigt i morse. Ett gult rapsfält, en svensk flagga som sakta vajade i den svaga brisen och Ulf Lundell "Lycklig, lycklig, lycklig" i öronen = en härlig morgondos av ett försomrigt Sverige

Saligt

Vilken salig dag! Har fått nypa mig själv i armen emellanåt. Sol, barnlediga, golf på en näst intill folktom bana, glass i hamnen, rosé på altanen, kubb i trädgården = I love <3

I spy envy

"Vi skapar världen genom våra tankar" (Buddha)

Det är inte på omgivningen i sig vi reagerar utan på våra tolkningar av den. Tankarna påverkar i sin tur våra känslor och har stort inflytande över hur vi sedan beter oss. Att öva oss i att betrakta våra tankar och känslor hjälper oss därmed att förstå varför vi mår och agerar som vi gör.

Just nu tänker och känner jag avund. Lite jobbigt att betrakta den, inte något jag är stolt över, men övningen består just i att betrakta utan att döma och värdera. Så det är bara att sätta igång.

Tomt på uppslag

Det är ju märkligt att det ibland ska vara så svårt att komma på något att göra.

Tummen upp

Fröken Stina har haft utvecklingssamtal med en av sina elever.

Gräddhyllan

Stina och jag var nere i centrum och tog ut pengar. Mitt emot ligger ett stort gammalt hus. "Mamma, de som bor där har nog jättemycket pengar för de bor ju så nära bankomaten". Härligt att få ta del av barnens logik.

Någon annanstans

Mysig musik i öronen, Joel Alme. Blicken borde vara klistrad vid skärmen, men istället vandrar den ut genom fönstret. Vinden leker med löven på torgets träd. Ett av träden har alldeles blodröda löv, en blodlönn har jag fått veta att det är. Den är fin ihop med det japanska körsbärsträdets rosa lövverk. Och i rabatterna blommar det i rosa, lila och blått. Vackert. Allt det och den lite vemodiga musiken får mig att längta härifrån. Vill ligga på en filt under ett träd och filosofera med ett grässtrå i munnen. Lyssna på fåglarna. På vinden. Blunda lite och bara vara. Istället ska jag snart in i ett möte. Ett ledningsgruppsmöte som det så fint heter. Handen på hjärtat - vem föredrar ett sådant framför filten under trädet? Nej, tänkte just det...

Klokt från Kent

"En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån"  (Kent, "Jag ser dig")

Yes!

Tjoho för att vara morgonpigg!

Stort och smått

Har ett stort skrivbehov just nu. Så många tankar som far genom huvudet och jag måste få ut dem. I de fall de känns viktiga vill jag även konservera dem. Kunna gå tillbaka och läsa om, fundera lite - det är viktigt för mig.

Min mamma har alltid pratat högt för sig själv. Ett litet udda beteende som vi småretat henne för. Men jag är just likadan. Helst när jag kör bil, då pratar jag gärna högt med mig själv (är ju svårt att skriva med händerna på ratten). Jag vill gärna ha mina tankarna i två medium, räcker inte att bara tänka dem. Det här blev jag krasst påmind om härom morgonen inne på toaletten sköljandes med fluor. Jag tänkte något jätteviktigt och blev oerhört frustrerad över att inte kunna öppna munnen och säga tanken högt. Ingen penna hade jag heller i närheten. Känns som om man glömmer bort viktiga saker om man bara låter dem stanna i skallen. Något som känns igen?

Jo, två saker har jag att teckna ned. Först något så fint som jag läste i dagens Sydsvenskan. Jag dras omedvetet till B-delen och dödsannonserna. Minnestexterna. En morbid sida hos mig. Det här fina är skrivet av en av tidningens kulturskribenter. Hon dog för lite sedan, 43 år gammal och med tre små barn.

"Jag har inte för avsikt att idyllisera. Mitt liv är naturligtvis svårt. Men inte enbart. Jag lever, precis som många andra i min situation, mer intensivt än förut. Min upplevelse av tid har förändrats radikalt. Det går inte längre att säkert säga att en timme är mindre värd än ett år."

Fint skrivet. Ord som säkert tröstar hennes barn och man mycket. Ur ett mindfulnessperspektiv är orden uttryck för acceptans. Att lägga kraft och energi på det som går att påverka, varje timme, och inte på det som ligger utanför vår kraft, sjukdomen och år som inte kommer att komma.

Och så var det en annan grej. "Tänk om stora vore små". Det var mitt favoritkassettband som liten. Kunde varje låt och varje replik utantill. I en av låtarna ska Lotta städa. Men städandet går sådär eftersom Lotta hela tiden hittar leksaker som hon glömt bort och blir sugen på att leka med. Just så funkar jag när jag städar. I morse skulle vi köra ett gemensamt undanplocksrace och plötsligt satt jag vid pianot. Underligt för somliga, men det var just som för Lotta - jag fick syn på pianot mitt i städandet och greps av en lust att spela. Inte konstigare än så. "Tänk om stora vore små", bra uttryck.

Portmonnä

Jag pratade om orddissektion en gång. Nyss stötte vi på ett nytt låneord som är spännande att dissekera, Stina och jag. Ordet portmonnä. Konstigt, tyckte Stina. Igen är det franskan som lånar ut. Verbet "porter" som betyder bära. Och "monnais" som betyder mynt. Myntbärare alltså. Kul!

Lättja

"Religion" har stått på schemat de sista veckorna. Barnen fick i uppdrag att illustrera ett av budorden. Såklart att det var det här budordet som lockade min lille latmask :)

Genus i trafiken

Morgonreflektion samt skön lättja

Det där med små genier har ju med "beginner's mind" att göra. Att kunna ta av sig de färgade brillorna som vi alla går runt med och istället vara ny i stunden. Barn har så mycket lättare för det än vi vuxna. Deras glasögon, om de ens har några, är välputsade och många gånger fria från värderingar. En reflektion så här på morgonkvisten. Helt plötsligt blev det en jobbdag hemifrån. Härligt att sitta här i pyjamas och slippa tvätta håret - vardagsdekadens jag gillar.

Små genier

Jag berättade för barnen i morse att min chef, Johan, fyller 50 år. Och att vi skulle ut och fira honom och gå på en restaurang som heter Johan P. Det tändes ett förtjust ljus i Petters ögon. "Coolt, fira Johan på en restaurang som heter Johan". Så hade inte jag tänkt. Och inte någon av mina kolleger heller (vet jag eftersom jag frågade dem). Vi valde Johan P för att det är en festlig restaurang med jättegod mat. Hade inget med ett coolt namnalias att göra. Barn är allt bra genialiska! Ser sådant som är så uppenbart men som vi vuxna blivit för tråkiga för att komma ihåg. Fira Johan på resto Johan = coolt!

Naturligt

"Mamma, när man dör, börjar man då om ett nytt liv uppe i himlen med en ny familj" frågade hon mig alldeles nyss. Jag svarade som det är, att jag inte vet. Att ingen av oss som lever kan veta. Jag berättade om en uppfinning jag ibland velat göra, en telefonledning till himlen. Att kunna slå en pling upp och kolla läget. Vi kom fram till att vi hoppas vi kan tillhöra samma himmelfamilj och med det var hon nöjd och gick glatt iväg för att leka med sina dockor. Barn varvar stort och smått så naturligt. Härligt.

Omöjlig ekvation

Sitter här och funderar på vad jag ska bli när jag blir stor. Igen. Gör alla det eller är det bara jag?