Bättre sent än aldrig...

Letade efter mitt röda skärp i morse. Inte i byrålådan, inte i någon av byxorna. Till sist hittade jag det i väskan som står kvar ouppackad efter en Blekingetur långfredag till påskafton. Pust. Är det konstigt att man ibland får känslan att ligga steget efter? På kvällsagendan står nu att packa upp. Bättre sent än aldrig...