För två år sedan fick jag skjuts av en taxichaufför som var så uppspelt och härligt lycklig och kär - dagen efter skulle nämligen hans fru sedan ett halvår tillbaka, från Peru, komma till Sverige och återförenas med honom. Han berättade om hur han varit volontärarbetare som engelsklärare i Peru och där mött sin stora kärlek. Och att hon alltså nu, efter sex månader som åtskilda, skulle komma till Sverige och flytta ihop med honom. Jag minns att det var snö ute och att jag tipsade om pulkaåkning som aktivitet. Och jag minns att hans glädje och längtan smittade av sig på mig och att jag var helt euforisk när jag kom hem och berättade för min man.
Nu är jag just hemkommen från en taxitur från Lund. Pratade om lite ditten och datten med chauffören i vanlig ordning. När han fick fram att han varit volontärarbetare i Peru och tillade "som engelsklärare", avbröt jag med "amen, det är väl inte du som gifte dig i Peru och som fick hit din fru för typ två år sedan?" Jo, visst var det väl han! De var förvisso inte tillsammans längre, säg den lycka som varar för evigt, men tjejen i fråga fanns kvar i Sverige och var honom kär som en syster. Världen är allt bra liten, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar