På tal om katter

När jag bodde i Aix-en-Provence, gjorde jag några månader efter studenten, hade min madame två katter. En mammakatt och en dotter. Mamman var väldigt argsint. Hon smög in i mitt rum när jag var i skolan, och sedan gömde hon sig i garderoben bland mina kläder. När jag sedan skulle ta en tröja anföll hon och morrade som ett lejon. Många var gångerna när jag fick välja de kläder som redan hängde framme i rummet av rädsla för garderobsmissen. Men den lilla katten, den blev min kompis. Madamen hade inte tid med någon av dem, var liksom bara husdjur, inte familjemedlemmar. Den där lilla låg på mitt skrivbord när jag pluggade och ibland trampade den runt i mina böcker och spann och ville mysa. Jag älskade det. Fick nästan lust att spinna själv. En hund fanns det förresten också i familjen. Mycket smutsig gammal schäfer. Jag gillade honom också. Andra husdjur var kackerlackor, kryllade av dem nere i köket, dem var jag inte lika förtjust i.