Vacker formulering

Jag har börjat läsa på engelska. Har fastnat för en brittisk författare, Du Maurier.
Läste just denna rad, vill teckna ned den så att jag kan läsa den igen.

"It is strange how in moments of great crisis the mind whips back to childhood."

En sådan mening som fångar mitt intresse.

Gott att leva

Ett graciöst upphopp på pakethållaren. Bli skjutsad hem genom novemberkvällen. Känna vinden leka tafatt i håret. Det är sådana småsaker som gör att det känns gott att leva.

Omväxling

Att syskon drabbar samman vet man ju, ändå kan det vara så enormt triggande när man hör dem bråka. Vi hade några sådana sessioner, barnen och jag, i lördags. Men på kvällen hittade jag dem båda tätt tillsammans i ena soffhörnet under en varm filt. Sött delandes på en kudde och med blickarna riktade mot TV:ns barnprogram. Plötsligt skrattade de högljutt och samstämmigt åt något roligt. Jag log för mig själv och försökte etsa fast bilden på näthinnan. Att ta fram och stödja sig emot nästa gång ens tålamod tryter över syskongnabb...

Litet hjärta krossat

Min son har haft chans på samma flicka i över tre år. Han tycker så mycket om henne. Av en slump fick jag veta att hon gjorde slut förra veckan. "Jag blev ledsen men ville hålla det för mig själv" sa han och vände bort blicken. Så svårt det är att låta någon man älskar vara ifred med sin sorg. Jag vill ju inte att han ska vara ledsen ensam. Gör ont i ett modershjärta och ändå inser jag ju att det här bara är en liten droppe i det motgångshav han kommer att möta genom livet. Jag har i alla fall sagt att jag gärna är ledsen tillsammans med honom och att han bara kan säga till om han vill prata med mig. Hoppas han gör det.

Minnestrådar

Vi har tre värdeord i mitt företag - kompetens, affärsfokus och passion. En av våra anställda klagade på att han hade svårt att komma ihåg dem, framförallt det mellersta. Jag tipsade honom om att tänka så här "jag är ett KAP - kompetent, affärsfokuserad och passionerad". Gör inte ni också så? Hänger upp viktiga saker på minnestrådar? Min man gör i alla fall det. Tipset ovan kom mig att minnas hur han memorerade mitt telefonnummer efter vårt första möte.

Otur. Stockholm. Omvänt.

Japp, numret var 13 08 31. Jag hade aldrig kommit ihåg det numret idag om det inte var för minnestråden. "Associativt nätverk" heter det fint inom psykologin. Att rekommendera om du vill memorera.

På tal om katter

När jag bodde i Aix-en-Provence, gjorde jag några månader efter studenten, hade min madame två katter. En mammakatt och en dotter. Mamman var väldigt argsint. Hon smög in i mitt rum när jag var i skolan, och sedan gömde hon sig i garderoben bland mina kläder. När jag sedan skulle ta en tröja anföll hon och morrade som ett lejon. Många var gångerna när jag fick välja de kläder som redan hängde framme i rummet av rädsla för garderobsmissen. Men den lilla katten, den blev min kompis. Madamen hade inte tid med någon av dem, var liksom bara husdjur, inte familjemedlemmar. Den där lilla låg på mitt skrivbord när jag pluggade och ibland trampade den runt i mina böcker och spann och ville mysa. Jag älskade det. Fick nästan lust att spinna själv. En hund fanns det förresten också i familjen. Mycket smutsig gammal schäfer. Jag gillade honom också. Andra husdjur var kackerlackor, kryllade av dem nere i köket, dem var jag inte lika förtjust i.