Framtidsplaner

Åt kvällsmat på McDonald's med min Stina ikväll. Mysigt att sitta där bara vi två. Att få ta del av hennes funderingar. Bakom oss satt ett tonårspar och fnissade förälskat. Stina vände sig om ett par gånger och studerade dem. "Sådär ska jag sitta med Theo sen när vi blir stora" sa hon och tittade med glittrande ögon på mig. "Han har sagt till Tobias att han ska gifta sig med mig. Två barn tror jag att vi ska ha. Men om det gör ont tar vi nog bara en".

Rekommendation

En förmiddagsjoggingtur med Yazoo i öronen. Rekommenderas.

Sandlådeteknik

När jag var liten var jag sandlådans skräck. Mamma har berättat hur jag generöst lånade ut mina leksaker till de andra barnen, men när inte jag fick låna klippte jag sonika till ungarna med min spade. Egentligen sitter denna instinkt kvar i mig. Jag är inte snäll mot mina medmänniskor för att jag kräver något i retur, men jag utgår från att alla är goda och ställer upp för mig som jag gör för dem - när jag upptäcker att det inte är självklart blir jag arg och besviken. Vore lättare om jag bara kunde klippa till dem, snabbt överstökat liksom, men som diplomatisk vuxen svartnar jag istället till inombords. Intressant att ilskan från sandlådan så lätt gör sig påmind.

Höst = härligt

När oktober bjuder på sådant väder som idag kan man väl inte annat än älska hösten? Det luktar så gott, vinden svalkar kinderna skönt och lungorna fylls med härlig höstluft.

Utmaningarnas kväll

Två utmaningar på tur:

Sy axelband på klänningen till morgondagens fest. Drar mig för att sätta igång. Så mycket dumt kan hända...

Lära mig resten av pianostycket jag spelat på ett tag. För många sänkningar och höjningar hit och dit. Sitter nu och lyssnar på en inspelad version av stycket, tänker mig att inlärningen förenklas om jag låter tonerna smälta in i huvudet.

Till attack! Börjar med pianot, sedan tar vi sömnaden.

Spot on

Ja, lever man livet så här är man nog rätt på det. Ganska enkelt egentligen.

Motion Overthere

Vad vore väl en NY-vistelse utan löprunda med efterföljande qigongpass i Central Park? Härligt med motionsmosaiken bestående av gamla, unga, svarta, vita, tjocka, smala, utspökade, diskreta, snabba, långsamma, amerikaner och turister. Coolt är bara förnamnet.

Rundgång

Runda bord uppmuntrar till gemenskap. Till förtroliga samtal om än man är fler. Positiv rundgång liksom. I like!