Mammafunderingar

Vi har kollat på gamla filmer ikväll. Filmer från när barnen var små. Fredagsmys kring minnen med ostbågar och chips. Mysigt. Ibland fick jag dock känslan av att kolla på någon annans familjelycka. Jag kan inte riktigt minnas hur det var. Att det faktiskt handlar om mig och de mina. Har jag verkligen varit mamma till sådana småttingar? Och hur var det egentligen? Känner ni också så? Hoppas svaret är ja. Blir annars lite rädd att avsaknaden av fullt igenkännande vittnar om att jag inte var där och då när det begav sig, men kanske är det istället så att då var då och nu är nu. Hänger ni med? Fredagsfunderingar från en mamma som väntar på att pappan ska ha läst klart godnattsagan så att hon kan gå upp och pussa sina barn godnatt.