Jag längtar efter mig själv igen. Känns lite som om jag tappat fotfästet. Det var länge sedan jag aktivt arbetade med mindfulness. Tycker jag försöker ta det med mig in i vardagen då och då, men kanske att jag behöver ta ett medvetet tag på den fronten.
Ikväll hoppade jag hopprep med barnen. Två vevade och så turades vi om att hoppa. Alfabetet var det som gällde, och på den bokstav vi missade fick vi önska något. Därefter var det dags att hoppa ramsan "Mamma, mamma får jag en ..., svara mig ärligt ja eller nej - ja, nej, ja, nej" etc. Att se barnens glädje när de hoppade fick mig att hisna. Sitter här och ler stort också när jag skriver om det. Det var inte bara deras ögon som glittrade, hela de lyste. Sådana till synes enkla saker skänker mig balans. Det är sådant jag måste ägna mig mer åt.
Nu. Leva i nuet. Känna. Inte bara tänka och göra. Känna och uppleva med alla sinnen. Just det, där finns balansen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar