Veckans Bästa

Jag ser den här bloggen som en skattkista. En kista där jag kan ösa ned allt sådant som jag vill föreviga. Ha kvar. Eller som ett långt halsband som jag trär pärlor på i takt med att jag finner dem. Ibland stöter jag på vackra ord som jag vill spara. Ibland är jag med om något som jag vill föreviga. Och många gånger är det mina tankar jag vill gömma undan.

Igår läste jag några vackra ord i Sydsvenskan, en vers skriven av en Åsa Gustavsson. Den var skriven enbart med gemener och utan några skiljetecken. Ändå var den inte svår att läsa. Och innehållet, åh så vackert. Ord jag absolut vill stoppa ned i min kista.

"bästa

nu rinner tiden snabbare nu åldras jag och ser hur stelheten och rynkorna tar ut sin rätt och bilderna var vackrare på den jag är som jag var förr så låt oss leva genast låt oss inte slarva bort och klaga och beklaga jämt vi bjuder hem fast vi inte har hunnit städa sitter ner och delar det som är vårt liv de drömmar som vi har den längtan och de sorger och så skrattar vi åt några skämt jag vill så gärna vara nära dem som finns omkring mig nu och viktigast för mig bland alla älsklingar vet du vännen det är ännu du"

(Åsa Gustavsson, publicerad i Sydsvenskan under "Veckans Vers" fredag 1 juli 2011)