Tur i oturen

Äntligen en underbart vacker dag då regnmolnen bytts ut mot blått och sol! Men istället för att slänga mig på gräset med en god bok, tillbringade jag hela förmiddagen i köket. Varför? För att min födelsedagsjubilar till man önskade sig nybakade kanelbullar. Tur han är så söt, den där jubilaren... Och tur att en av gästerna, min 67-årige pappa, aldrig någonsin hade smakat så goda bullar...

Tankenöt

"Slumpen är kanske ingenting annat än summan av alla orsaker som vi glömt".

Vad säger ni om den? Något att suga lite på och fundera över. Meningen är tagen ur boken jag läser just nu "Till sanningens lov" av Torgny Lindgren.

Havet

Min källa är havet. Vattnet ger perspektiv, banar väg liksom. Jag fylls av ett lugn när jag står vid havskanten. Ett inre lugn som silar bort överflödet av tankar och känslor och hjälper mig att nå balans.

När jag var liten och kände mig ledsen eller arg, cyklade jag ofta ned till piren. Det gjorde ingenting om det regnade eller stormade, tvärtom, att sitta där med ryggen mot stenmuren och se och höra vågornas ursinniga framfart - det var den bästa trösten. Jag har blivit sämre på att söka mig till havet för frid som vuxen. Tror jag ska försöka ändra på det.

Midnattsbad

Morgonbad är sedan länge en tradition i vår familj. Nu har vi även introducerat midnattsbad för våra barn. Utan badkläder? Såklart.

Dannyfeber

Nu har barnen och jag trängts nere i Västra Hamnen för att vara med på dagens Sommarlov med besök av ingen mindre än Danny. Det var värt all trängsel när jag såg glittret i barnens ögon, jag lovar.

Semesterlycka

Vilken start på semestern! Först födelsedagsfest för en kär väninna nere på Österlen. Tältning på stranden, vaknade till en underbar morgon. Iskallt i vattnet men ack så uppiggande.

Och igår hade vi familjekväll med kubbturnering, fotbollsmatch och kortspel. Vi tittade på varandra ett par gånger, maken och jag, och konstaterade att vi inte hade kunnat göra två finare barn än just de två som satt mitt emot oss. Stolthet tror jag bestämt det kallas.

Fina Stina

Hon skyndade sig uppför trappan. Jag hörde henne stöka runt i sitt rum. En liten stund senare kom hon ned, iklädd sin fina vita prinsessklänning, vita strumpbyxor och vita klackskor. Vacker som en docka.

"Mamma, nu får du ta på dig finkläderna, vi ska ju gå på restaurang".

Vilket par vi var där vi traskade bort till busshållsplatsen för att åka till Lund och gå på pizzeria. Jag i långklänning och Stina i prinsesskrud. Snacka om att sätta guldkant på vardagen, tack fina Stina.

Då som nu

"Dagen idag är en märklig dag" - jag är väldigt produktiv...

Nåväl, har en sak till jag måste skriva ned. Är på temat mindfulness och den, för alla bevandrade i ämnet, omtalade russinsagan. Den när man inte bara stoppar ett russin i munnen och sväljer det, utan tittar på russinet, känner på det, smakar det med närvaro och tänker på dess historia - hur det vuxit på en planta, hur solen värmt, hur regnet vattnat etc.

Jag läser just nu "Den Unge Werthers lidanden" av Goethe (vi är tidsmässigt på 1700-talets andra hälft). Jag citerar från boken "Hur glad är jag ej, att mitt hjärta kan känna den enkla, förnöjsamma lyckan hos en människa som ställer fram ett kålhuvud han själv dragit upp, icke blott njuter av själva gröndfodret utan av alla goda dagar, den vackra morgonen då han satte plantan, de svala aftnarna då han vattnade den och gladde sig åt dess växt - allt detta i ett enda långt andetag".

Han var mindful, den där Goethe...

Kärlek

På tal om att samla på vackra ord, måste jag skriva ned något jag läste härom dagen:

"Trädgården är vackrare när du sitter vid frukostbordet".

Läste den för min man i morse, skulle kunna vara mina ord till honom, han blev glad.

!

"Livet är härligt att leva när man lever livet" (Michael Björkman)

Tänk vad vi komplicerar ibland när det i själva verket är så enkelt...

Veckans Bästa

Jag ser den här bloggen som en skattkista. En kista där jag kan ösa ned allt sådant som jag vill föreviga. Ha kvar. Eller som ett långt halsband som jag trär pärlor på i takt med att jag finner dem. Ibland stöter jag på vackra ord som jag vill spara. Ibland är jag med om något som jag vill föreviga. Och många gånger är det mina tankar jag vill gömma undan.

Igår läste jag några vackra ord i Sydsvenskan, en vers skriven av en Åsa Gustavsson. Den var skriven enbart med gemener och utan några skiljetecken. Ändå var den inte svår att läsa. Och innehållet, åh så vackert. Ord jag absolut vill stoppa ned i min kista.

"bästa

nu rinner tiden snabbare nu åldras jag och ser hur stelheten och rynkorna tar ut sin rätt och bilderna var vackrare på den jag är som jag var förr så låt oss leva genast låt oss inte slarva bort och klaga och beklaga jämt vi bjuder hem fast vi inte har hunnit städa sitter ner och delar det som är vårt liv de drömmar som vi har den längtan och de sorger och så skrattar vi åt några skämt jag vill så gärna vara nära dem som finns omkring mig nu och viktigast för mig bland alla älsklingar vet du vännen det är ännu du"

(Åsa Gustavsson, publicerad i Sydsvenskan under "Veckans Vers" fredag 1 juli 2011)

Aha

Ibland får jag insikter om ditten och datten - lika plötsligt som de kommer (typ aha-upplevelser) försvinner de, lite störigt. Har fått sådana både igår och idag och de handlar om livet. Tänker mig ibland att livet är en av akterna i ett långt skådespel. Och att vi alla fått roller att spela. Eller att bestämma hur de ska spelas. Varför då inte njuta och göra rollen så kul som möjligt?