Min väninna bad mig lukta på en rökelse igår. Ett sniff och jag var 5 år igen och sprang barfota i trappan i det stora huset nära brofästet på Öland. Där vi hyrde ovanvåningen på sommarlovet tillsammans med våra bästa vänner. Lukten var just densamma. Jag kände min vita sommarklänning bölja kring benen, såg tant Vera (hon som ägde huset) hänga tvätt i trädgården, hörde svensktoppen svagt från radion och såg mina syskon och kompisar skratta och stoja.
Att lukter kan få en att färdas så i tid och rum, betänk detta! Magiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar