tisdag 21 september 2010

Kärlek

Han drar mig lite i byxbenet för att få min uppmärksamhet. Sedan säger han "du, jag tycker du är fin". Han är snart 4 år och son till min barndomsvän. Jag böjer mig ned och tittar honom i ögonen. "Och du Ludvig, vet du, jag tycker du är fin". Det glittrar i hans ögon och sedan springer han lite generat iväg. Det glittrar i mitt hjärta när jag följer honom med blicken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar