Vi går alltid laget runt vid middagsbordet. Alla får berätta om sin dag. Och alla får lyssna till varandra. Det är viktigt att öva sig i att lyssna. I att vara nyfiken och intresserad. Och det är viktigt att alla får komma till tals.
Igår, när det var min sons tur att berätta, glittrade det i hans mörka ögon. ”Vi har hållit bröllop på fritids idag” sa han förtjust.
Sedan strax innan jul frågar barnen i hans klass flitigt chans på varandra. I förrgår hade Lizette frågat chans på Johannes och fått ja som svar. Och igår firades bröllop paret emellan. Bruden var så vacker med flätat band i håret och lång slöja. Hon blev förd fram till prästen och brudgummen av två tärnor. Min son och en av flickorna i klassen ackompanjerade med sång. En annan klasskamrat hade ordnat en ring. Den låg vackert placerad på slöjan som bars upp av de två tärnorna. När de kära hade svarat ja på prästens fråga om de tog varandra till äkta man respektive fru, gick brudgummen ned på knä och satte ringen på brudens finger.
”Och när allt var klart, vet ni vad som hände då? Jo, då pussades de. Mitt på munnen”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar