Från grön till lila

Barn är en stor inspirationskälla. En oändlig skattkista att ösa ur. Denna gång var det det här med ombyte som inspirerade mig. På kärleksfronten sitter jag lyckligtvis nöjd, men att ändra bakgrundsfärg på bloggen kändes förnyande. Från grön till lila. En doft av syren. En tanke till försommaren. Kan behövas en kylig januaridag som denna.

Ombyte förnöjer, lär av barnen!

Ombyte förnöjer

Kärleken är redan över mellan paret som gifte sig på fritids förra veckan. Bröllopslyckan varade inte länge. Johannes hade gjort något dumt varpå Lizette gjorde slut. Tydligen hade Johannes ändå tänkt göra slut. Det hade han sagt i förtroende till några utvalda. Nu har de chans på vars en annan klasskompis, båda två. Och alla är nöjda och glada. I små sjuåringars värld är inte kärlek mer komplicerad än så; ombyte förnöjer. Och snabbt ska det gå.

Spikvila

Spikmattan – 2009 års julklapp. Jag fick en sådan. Och jag ligger så gott som dagligen på den. Tycker om känslan. Domningarna. Man försvinner bort för en stund. Somnar nästan. Hamnar någonstans i gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd. Spikarna ger ett välbehag. Ett fokus bort från tankarna. Ett fokus i nuet. En stunds vila från vardagens ständiga flöde.

Potpurri

”Vad ska du bli när du blir stor”? Den frågan har jag ännu inte lyckats besvara. Senaste tiden har dock en tanke dykt upp; jag är en potpurri-människa. Jag vill inte jobba heltid med en och samma sak. Jag vill jobba med allt möjligt. Fylla min arbetsvecka med olika saker. Få olika behov tillfredsställda. Möta olika människor och ställas inför olika frågeställningar. Lite flum, lite fakta, lite filosofi, lite analys. Mycket glädje.

Känns dock som trenden i samhället går mot specialisering. Spetskompetens i något snävt. Tydligt avgränsat. Ofta tvingas vi välja. Jag skulle önska att det fanns en universalutbildning. Där alla dörrar hölls öppna. Där du kunde göra lite av varje. Förse din lyra med många strängar. Det är potpurri.

Bröllopslycka

Vi går alltid laget runt vid middagsbordet. Alla får berätta om sin dag. Och alla får lyssna till varandra. Det är viktigt att öva sig i att lyssna. I att vara nyfiken och intresserad. Och det är viktigt att alla får komma till tals.

Igår, när det var min sons tur att berätta, glittrade det i hans mörka ögon. ”Vi har hållit bröllop på fritids idag” sa han förtjust.

Sedan strax innan jul frågar barnen i hans klass flitigt chans på varandra. I förrgår hade Lizette frågat chans på Johannes och fått ja som svar. Och igår firades bröllop paret emellan. Bruden var så vacker med flätat band i håret och lång slöja. Hon blev förd fram till prästen och brudgummen av två tärnor. Min son och en av flickorna i klassen ackompanjerade med sång. En annan klasskamrat hade ordnat en ring. Den låg vackert placerad på slöjan som bars upp av de två tärnorna. När de kära hade svarat ja på prästens fråga om de tog varandra till äkta man respektive fru, gick brudgummen ned på knä och satte ringen på brudens finger.

”Och när allt var klart, vet ni vad som hände då? Jo, då pussades de. Mitt på munnen”.

Uppfyllelse

Nu har jag varit där. På det trivsamma caféet. Det med den varma mjuka inredningen. Med den lågmälda klassiska musiken i högtalarna. Med den brokiga samlingen konst på väggarna. Satt där uppkrupen i en av fåtöljerna. Nära ett av de stora fönsterna. Med en stor mugg kaffe latte på bordet. Och en god smörgås med salami och brie. Med boken uppslagen i knät. I bakgrunden sorlet av samtalande människor. Ett dovt sorl ackompanjerat av klassiska toner. En stund av djup trivsamhet. Som att komma i spinn. Underbart. Väl värt sin längtan.

Läslängtan

Dagen har just börjat och jag har redan nedräkning till lunchen. Längtar tills jag ska få krypa upp i en fåtölj på mitt älsklingscafé. Beställa in en stor kaffe latte och en smarrig macka. Och sedan bara försvinna in i boken som sedan ett par dagar håller mig fången. Så spännande. Obehaglig. Kittlande. Vet inte vad som ska hända. Någonting byggs upp.
Gick förbi caféet i morse och såg de stora vita adventsstjärnorna i fönsterna. De varma mjuka fåtöljerna och väggarnas vackra tavlor. Kakdisken längst in. Så inbjudande. Mjukt. Välkomnande. Må tiden rusa fram till lunch!