Tjuvstart

Det är något upproriskt och tillfredsställande med att tjuvstarta. Eller med att gå mot strömmen. Julen bjuder på många sådana möjligheter. Smaka på glöggen flera veckor innan första advent. Hänga upp julstjärnor och julpynta så fort höstmörkret börja tränga sig på. Äta upp hela satsen med lussebullar innan december ens har börjat. Låta ljusen i adventsljusstaken brinna i otakt. Frossa ohämmat i julgodiset och strunta i om allt är slut när självaste julafton kommer. Sådant här tjuvstartande var otänkbart när jag växte upp. Det var inte "comme il faut", som sig bör. Bort med det passande och in med lusten! Tjuvstarta! Gå motströms! Vi har glöggat sedan länge och första satsen lussebullar är snart slut. Och en av våra adventsljusstakar tänder vi året om.

Glamourlängtan

Idag är det så grått ute. Regn och åter regn. Mörkt fastän timman är tidig. Jag blir alldeles grå jag också. Uttråkad. Längtar efter lite glamour. Just nu känns den fjärran. Jag ser inte ens en glimma av glitter. Jag har fixat, städat, gått i mysbyxor, spelat spel, läst sagor och tagit hand om en förkyld dotter hela veckan. Helgen har fortsatt i samma anda. Känner mig mätt på husmoderslivet nu. Jag skulle hellre sitta i högklackade sandaler, läckra strumpbyxor och en kort klänning i en hotellobby någonstans. Jag som så länge längtat till det mjuka, tysta, lugna. Till ensamheten. Till innerligheten. Jag vill nu ha party och människor runt mig. Skratt. Yta. Röda läppar. Glitter. Bubbel i glasen. Glamour helt enkelt.

Jakt på därför

Jag kan förstå behovet av att söka förklaringar till beteenden, till drömmar, till böjelser. Jag såg härom dagen ett program om en homosexuell man som febrilt sökte förklaringen till sin sexuella läggning. Han for världen över för att finna anledningen. Var det något i miljön i mammans livmoder? Något med den manliga hormonhalten hos honom som foster? Var det det faktum att han var nummer tre i en syskonskara av bara pojkar? Eller varför? Det räckte inte att bara acceptera att han var lyckligt homosexuell och levde i ett harmoniskt förhållande med en man.

Jag har lite samma begär att finna anledningen till min iver att resa inåt. Varför är jag så intresserad av filsofiska frågor? Det existentiella? Är det för att jag är mellanbarn? Inte blivit tillräckligt sedd? Har det med bekräftelse att göra? Är det för att jag är olycklig? Nere? Valt fel yrke? Svaret står att finna i stjärnorna. Frågan är om svaret ens finns.

Kalasbyxor!

Idag firar jag födelsedag. Vaknade tidigt i morse av viskningar och prassel utanför dörren. Fnissade förtjust där jag låg under täcket. Kändes som när jag var liten. Den där olidliga spänningen innan dörren slås upp och familjen tågar in till sång. Med paket, teckningar och kort i famnen. Härligt. Underbart. Pirrigt. Allt på samma gång.

Jag ska klä mig i stumpbyxor och klänning dagen till ära. Gör jag varje år. När jag var liten kallades strumpbyxor för kalasbyxor. Dagens små flickor, undrar om de vet vad kalasbyxor är? Min flicka vet nog inte det. Dessutom bär hon strumpbyxor och klänning mest varje dag, så för henne blir nog inte dagen speciell bara på grund av det. Men så är det alltså för mig. Det är härligt att känna sig fin och kalasig. Blir som en hyllning och present till mig själv - 16:e november, min dag. En dag för kalasbyxor.

”Vad är det för en dag
Är det en vanlig dag
Nä, det är ingen vanlig dag
För det är faktiskt min födelsedag
Hurra, hurra, hurra”

Lån från en fantastisk poet

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
försökt att vara allt på samma gång
så mycket man kan göra och borde och vill
mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och försökt att hitta spår som leder rätt
ja, det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann

...men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt att känna efter hur det känns
ja, man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt att vara nån till lags
ja, man kämpar för en plats som passar både här och där
och snart har man glömt vem man är

...för allting som jag skriver det blir ändå för kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort"

/Melissa Horn "Sen en tid tillbaka"

Doftkruset gör sig påmint

I morse var jag och handlade bullar på bageriet. Doften av allt nybakat tog mig i en blinkning en kvarts sekel bakåt i tiden. Till praktiken på bageriet i min hemstad. Till mjöliga förkläden och vita bagarmössor. Till dånande bakmaskiner och stora säckar med ingredienser. Till morgonen då jag måttade fel av mjölet så hela satsen med vetebröd gick om intet. Till först skammen, sedan fnisset över denna fadäs. Till ringsignalen som vittnade om intågande kunder. Till kakdisken fylld av godsaker. Och till den fantastiska tårtan jag gjorde sista praktikdagen. Ser den ståta bland övriga tårtor och bakverk.

Om igen fascineras jag över hur en doft kan föra med sig en ocean av minnen, tankar och känslor.

Gråzon och urballning

Det är läskigt att släppa kontrollen. Släppa styrspakarna. Balla ur. Ignorera gamla vanor och trossatser. Lämna tryggheten. Världen är inte svart eller vit, där emellan finns en oändlig mängd grå nyanser. Och i gråzonen kan man inte alltid ha kontroll.

”Vi måste våga gå ur komfortzonen” sa vår försäljningschef härom dagen. ”Det är på gränsen till det okändas mark som vår utveckling står att finna”. Ligger nog mycket sanning i det. Vi borde alla öva oss i att balla ur emellanåt. Släppa kontrollen. Våga möta det okända. Ge oss ut i havet av grå nyanser.

Go!

Blommighet

Visst kan en människa vara blommig. Jag känner mig så. Och en blomma trivs inte alltid i en fyrkantig vas. Den behöver plats att bre ut sig. Vill ha ljus. Näring. Och gärna sällskap av andra blommor. Få vara del av en vacker bukett.

Är nog därför jag behöver lite flum emellanåt. För att jag är blommig, menar jag. Mjukisvärlden bjuder på mycket mer flum och blom än vad min jobbvardag gör. Mindfulness tillhör mjukisvärlden. Liksom långa varma bad och besök på biblioteket eller konserthuset. Biograferna bjuder också på blom. Liksom soffan och fåtöljen. Och stillsamma caféer. Eller mysiga middagar i familj och goda vänners lag. Levande ljus, mjuka kuddar och varma filtar. Musik, böcker, skrivna ord och samtal. Är sådant en blommig människa behöver.

Lekeufori

Häromkvällen hade vi företagskonferens. Först föreläsningar, sedan lek. Alla gav järnet. Spänning, skratt och engagemang - vilken stämning! Kreativiteten flödade. Och lika roligt hade vi när vi utvärderade varandras resultat. Man blir så mycket mer generös i leken än i allvaret. Lagandan och omtanken blir tydligare. "Vi"-känslan starkare. Vi har berört det tidigare och nu är vi där igen – fram med leken, låt barnen visa vägen om vi glömt hur man gör!

Lästips

Något av det bästa jag vet är när jag hittar en bok som griper tag i mig. Som tar mig med ut på en resa. Som lockar till sträckläsning. Till att krypa upp i fåtöljen, svepa en filt om benen och bara sjunka djupt ner i sidorna. En bok som får mig att glömma allt annat. Håkan Nessers "Berättelse om herr Roos"är en sådan bok för mig. Läs den gärna.