Subtilt och suggestivt

Jag kommer allt oftare på mig själv med att längta efter det subtila. Det suggestiva. Det stillsamma och rofyllda. Jag vill bort från barrikaderna, neonskyltarna, det skräniga, coola, trendiga. Jag vill bort från framåtandan. Vill istället krypa in i det varma och trygga. Vill borra ner mig i varandet och dra mig undan presterandet. Jag vill inte behöva konfronteras med det dignande utbudet. Få allt kastat i ansiktet. Uppfordrande. Jag vill kunna vara nyfiken. I min egen takt. Vill söka. Vill vara en tänkare. Treva mig fram. I dessa stunder är det som balsam för själen att gå till ett stillsamt café. Eller sjunka ned i en fåtölj på biblioteket. Att tappa upp ett varmt bad och tända levande ljus intill badkaret fungerar också. Är det vilopunkter jag längtar till?