"Vem ska jag tro på..."

Som liten levde jag med övertygelsen att läkare kan och vill bota allt som gör ont, att poliser alltid är goda och rättvisa, att politiker är människor som lever som de lär och att präster kan förklara varför det händer hemska saker i världen. Som vuxen vet jag bättre. Vi läser om läkare som missköter sig och sina patienter. Om sjukdomar som ingen medicinsk behandling rår på. Om poliser som misshandlar, särbehandlar och själva begår brott. Om politiker som gör snedtramp och inte alls lever som de lär. Och inte kan prästerna förklara varför somliga måste lida och dö i förtid. Eller varför naturkatastrofer och krig måste skövla oskyldiga människors liv. Nej, det finns ingen högre trygghet att luta sig mot i förvissning om att allt ordnar sig. Var och en får söka sina egna sanningar. Vara sin egen profet. Är det då så konstigt att många går vilse? Jag tänker på Di Levas ”vem ska jag tro på”, en berättigad fråga. Tro på dig själv blir mitt svar.