Konsten att vara en latmask

"Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring
Onsdag går jag ut och vankar
Torsdag sitter jag i tankar
Fredag gör jag vad jag vill
Lördag stundar helgen till" (Gesällvisan)

Det är en konst att tillåta sig själv att göra just ingenting. En konst att emellanåt vara en latmask. En konst som kräver både övning och tålamod. Börja nu!

"Vem ska jag tro på..."

Som liten levde jag med övertygelsen att läkare kan och vill bota allt som gör ont, att poliser alltid är goda och rättvisa, att politiker är människor som lever som de lär och att präster kan förklara varför det händer hemska saker i världen. Som vuxen vet jag bättre. Vi läser om läkare som missköter sig och sina patienter. Om sjukdomar som ingen medicinsk behandling rår på. Om poliser som misshandlar, särbehandlar och själva begår brott. Om politiker som gör snedtramp och inte alls lever som de lär. Och inte kan prästerna förklara varför somliga måste lida och dö i förtid. Eller varför naturkatastrofer och krig måste skövla oskyldiga människors liv. Nej, det finns ingen högre trygghet att luta sig mot i förvissning om att allt ordnar sig. Var och en får söka sina egna sanningar. Vara sin egen profet. Är det då så konstigt att många går vilse? Jag tänker på Di Levas ”vem ska jag tro på”, en berättigad fråga. Tro på dig själv blir mitt svar.

Stilla undran

Ibland undrar jag vad det är jag skriver egentligen. Känner mig patetisk. Vad vill jag med det här? För vem? Varför? Vad tycker andra om det jag skriver? Jag är så indoktrinerad i att allt måste resultera i något. Mynna i något som är bättre. Helst inte bara bättre utan bäst.

Vad händer om jag bortser från presterandet och istället försöker att bara vara? Behöver det då finnas en anledning, ett mål eller en mening med allt? Räcker det inte att det fyller ett behov hos mig för stunden? Orden kan väl bara få finnas. De syftar inte till något särskilt. Är inte till för att behaga någon. De är bara till för mig. Kan jag inte bara låta det vara så?