Ynnest

Har fastnat i ett fotografi på min flicka. Fotot är uppsatt på skärmväggen framför mig. Hon är kring 3 år på bilden. Lockigt rufsigt hår. Plirande busiga ögon. Tjocka kinder. Liten uppnäsa. Skrattar. Redo för upptåg. Jag kommer att tänka på Lisa Ekdahls ”Du är en saga alltför god för att vara sann. Det är en saga i sig att vi funnit varann. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts. Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?” Jag skrattar jag med. Myser. Känner stolthet. Längtar tills jag kommer hem och får träffa henne. Henne och hennes bror.

Ofta när jag står inför något läskigt, typ när jag ska hålla föredrag eller när jag ska prestera i något sammanhang där jag ej känner mig bekväm, tänker jag ”skit samma om allt brakar ihop, i två små människors värld är jag alltid en hjältinna”. Det är en ynnest att vara mamma. Att vara älskad så villkorslöst. Wow!