Jag lever med en smålänning. Själv är jag av naturen en slösare. Förälskar mig lätt i prylar av olika slag. Senast var det en tavla. En naivt målad kvinna. Enda utmärkande var kvinnans ögon. Intensivt gröna. I övrigt var tavlan målad i dova naturnära färger. Min smålänning tyckte att jag kunde vänta lite. Tavlan påminde ju faktiskt om ett par jag förälskat mig i och inhandlat tidigare.
Eftersom sparsamhet inte faller sig naturligt för mig, måste jag ta till några knep. Senaste tiden har det varit en smärre justering på Robban Brobergs ”jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig när jag ser en tjusig” grej. Nynnade denna inom mig i tavelaffären och lyckades ta mig därifrån utan ett stort paket under armen. Men nu sitter jag här, några veckor senare, och tänker tillbaka på den vackra tavlan. På kvinnan med de intensiva gröna ögonen. På kylskåpet bakom mig sitter en lapp med texten ”om man inte kan släppa tanken på en sak man sett, då ska man köpa den”.
Slutsatsen måste bli att svångremspolitik har föga effekt på en ”natural born” slösare. Det är sådant en smålänning får lära sig att leva med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar