Inte kraschlanda

Så var vardagen åter igång efter några veckors latmansliv. Även om det absolut hade varit härligt att ha några veckors ledighet till, så känns det nog alltid, var det skönt att konstatera att våndan i söndagskväll uteblev.

Dels har vi haft sköna veckor som fått komma och gå i sin egen takt. Vi har fyllt dem efterhand. Passar oss bäst. Jag tycker inte om en förbokad agenda. Blir stressad av att se kalendern full med markeringar veckor framåt. Även om det är roliga saker som ska hända, blir summan av dem som ett ok över axlarna. Jag får svårt att vara i nuet utan följer istället med bokningarna framåt i tiden. Glömmer bort att tillvarata stunden utan är hela tiden steget före. En och annan markering funkar, men att i övrigt låta infallen råda är bästa semestermelodin för mig. För oss. Sådant smittar inom familjen.

Sedan har vi ett visdomsord vi slår vakt om efter varje ledighetstillfälle; att inte kraschlanda in i vardagen. Inte låta allt falla platt bara för att vardagen åter är här. Istället låta morgonbaden, kvällarna på altanen, vidöppna dörrar ut mot trädgården, ett glas vin till det grillade köttet, svalkande glassar, kurragömmalek och barfotagång – låta allt detta finnas kvar trots att vardagslunken tagit vid. Då blir landningen mjukare. Övergången mellan fest och vardag bryggas, suddas nästan ut.

Så om du våndas över att semestern är slut och vardagen står för dörren – tänk på att inte kraschlanda!