En ynnest att vara mamma. Att vara älskad så villkorslöst. Det omvända är förstås lika starkt. Att vara någons barn. Att vara älskad så villkorslöst. Att veta att vad som än händer är jag, tillsammans med mina syskon, världsbäst i min mammas och min pappas ögon. Det är också en ynnest.
Min man förlorade sin mamma för drygt två år sedan. När jag frågar honom om han saknar henne mycket, svarar han mig att det han saknar mest är just att vara villkorslöst bäst i någons ögon. I våra barns är han givetvis det, men han saknar ibland att vara det i en vuxen människas ögon och hjärta. Den platsen kan aldrig jag ta. Min kärlek är inte villkorslös på det vis en mammas eller pappas kärlek är.
”När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken
Då förlorar man vartannat andetag
Då förlorar man en glänta
När mammor dör, då växer det sly överallt”
(Göran Tunström)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar