Musik, en port till nuet

Jag avskyr de perioder då jag har känslan av att bocka av dagarna i almanackan utan att fylla dem med närvaro. När tiden går så fort att jag inte hinner med. Vill helst kunna ropa till någon och be honom eller henne att sakta ned farten. Skrika att jag inte hinner med, att jag vill hoppa av. Jag förstår att den enda farthållare att tillgå är den jag styr över själv. Att jag är den som måste lära mig att dra ned tempot, att landa, att kunna finnas i nuet om än vardagen snurrar på. Var mycket därför jag blev nyfiken på mindfulness. Jag sökte efter hjälpmedel att ta mig till nuet när stressen tagit över. Förutom att meditera, känna andningen, skriva, läsa och samtala är musik en port till nuet för mig. En exit ut från stresshjulet. Egentligen vilken musik som, men gärna klassisk. Den fyller mig med ro och stillhet. Med eftertanke och perspektiv.

Under studietiden bodde jag ett år i Montpellier i södra Frankrike. Staden har en välrenommerad symfoniorkester. Många söndagar gick jag till konserthuset och lyssnade till den. Jag älskade att sitta i de mjuka vinröda plyschfåtöljerna. Blunda. Följa med musiken. Glömma allt annat. Bara vara. Tyvärr glömde jag bort denna njutning när jag kom hem. Det har varit så mycket annat som tagit plats. Men så i höstas bestämde jag mig för att bli bättre på att bejaka mig själv. Bli bättre på att prioritera sådant som gör mig gott. Som ger mig energi. Kraft. Lugn. Som får mig att landa och vara bara här och nu.

”Salen är fullsatt. Det dämpade ljuset och sorlet bland de tusen åhörarna fyller luften med förväntan. In på scenen kommer två pianister, var och en världsledande i sin musikstil....Först klingar en underbar vals av Chopin. Akustiken bär fram den mjuka, förföriska melodin till varje vrå av den stora salen. Inte en hostning, inte en knappnål hörs falla. Sista ackordet läggs mjukt av de lärkvingslätta fingrarna. Nu tar det andra instrumentet över. Valsen plockas upp men på ett alldeles nytt sätt, nu i en mjuk jazzimprovisation. Pianisten är ett med sitt instrument, hans kropps rörelser blir till en egen stämma som fördjupar och förtydligar upplevelsen. Uppmärksamheten är maximal... här... nu... musiken... tillsammans. I den medvetna närvaron finner vi stundens magi”. (Anna Kåver)