Pralininventerare

Så lite vi ofta vet om varandra egentligen. Så lite om det som finns inuti. Vi tror att vi känner varandra, men vet många gånger bara en bråkdel av varandras tankar. Vi ser själva godispåsen, men pralinerna inuti påsen förblir ofta oupptäckta. Många gånger känns det som om vi inte är nyfikna på att utforska dem heller. Men hur kan man inte vilja kika i påsen? Jag skulle älska att ha som yrke att öppna godispåsar och inventera karamellbeståndet.

Egentligen kan man nog säga att jag samlar på fyllda godispåsar. Eller personligheter om du så vill. Jag älskar blandningen. Tycker om att ha i alla de smaker. Olika smaker. Vissa kan jag känna en sorg över att inte ha fått upptäcka. Människor som försvunnit ur mitt liv innan jag fått tillfälle att lära känna dem på riktigt. Är inte samma sak att inventera med någon annans ögon, med någon annans sinnen och berättelser.

Pralininventerare - får mig att tänka på två andra yrken min farfar tipsade om när vi var små; makaroniborrare och knäckebrödshåltagare. Farfars godispåse har jag tyvärr gått miste om att upptäcka på djupet. Är dock övertygad om att jag skulle finna både en och två nya favoritsorter om jag bara hade fått möjligheten.

Pralininventering, är det det psykologerna ägnar sig åt? I så fall har jag ett drömyrke...