Jag vill slå ett slag för våra anrika konditorier. De där traditionella, med det rätta utbudet, med normal storlek på kakorna (inte amerikansk storlek som många av de moderna kaffekedjorna lockar med), där kaffet serveras ur kopp på fat samt där miljön är hemtrevligt mysig och inte poppigt modern som på många samtida kaffehus.
Just ett sådant anrikt konditori besökte vi i helgen. Kakdisken var överfylld av godsaker. Brysselkex, kärleksmums, chokladbollar, wienerbröd, kanelsnäckor, sockerkringlor, chokladbröd, sirapskakor, mazariner, vaniljbullar, chokladbiskvier, hallongrottor samt flera sorters tårtor och bakelser. Vi valde länge, tog flera sorter, och bänkade oss sedan ute på den soliga verandan. Behöver jag skriva att möblemanget bestod av gammeldags trästolar där färgen hade flagrat av både här och där. Under den upphöjda verandan bredde sig trädgården ut härligt doftande av bland annat jasminbuskar. Längst ned i trädgården tog sjön vid. Vid den lilla bryggan låg ett par små roddbåtar förtöjda. Bredvid bryggan, slängd i gräset, låg en ensam träåra. ”Kolla, en jättesmörkniv” skojade barnen. Åran påminde om njutningen av att sakta ro en eka över en spegelblank sjö.
Att gå på kondis och att stillsamt ro en eka, två förnöjsamheter att högakta och bevara. Vardagslycka tror jag bestämt det sorterar under.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar