tisdag 19 maj 2009

Midsommarlycka

När jag var liten firades alltid midsommarafton tillsammans med släkten och närmsta vännerna hos farmor och farfar på Öland. På förmiddagen trängde vi ihop oss på farfars lastbilsflak som dagen till ära hade lövats vackert. Med oss hade vi en picknickkorg fylld med godsaker. Farmors kardemummabullar minns jag särskilt. Medan farfar gasade på längs grusvägarna skrålade vi sommarsånger och höll utkik efter en passande blomsteräng. Väl funnen, plockade vi så många blommor vi bara kunde. Av alla de sorter och i alla de färger. Alltid med ambitionen att överträffa förra årets midsommarstång.

Tillbaka i Strandskogen, byn där farmor och farfar bodde, åt vi midsommarlunch. Bordet dukades med köttbullar, kroppkakor, prinskorvar, janssons frestelse, matjésill, gräddfil, gräslök, jordgubbar, Grönhögens brödlimpor, Stureost - och säkert mycket mer. Snart var det dags att klä midsommarstången och binda blomsterkransar till alla som ville. Ibland nöjde vi oss med att dansa på hemmaplan med pappa bakom dragspelet. Ibland begav vi oss ned till en närliggande camping där dansen och lekarna leddes av en gladlynt herre à la Bosse Larsson.

Innan kvällens middag hade vi traditionell femkamp med klädstafett som stående finalgren. Framför varje lag ställdes en av farfars stora resväskor packad med peruk, hatt, brillor, kappa, väska och handskar. I tur och ordning klädde vi ut oss, sprang den snitsade banan och packade ned attiraljerna i väskan igen. Allt under ivrig påhejan av övriga lagmedlemmar. Sedan kom den efterlängtade prisutdelningen. En trätrappa flyttades ut på gräset och tjänade som prispall. Applåderna rungade och jag minns hur starkt pommacen stack i näsan när vi skålade.

På kvällen lekte vi alltid röda och vita rosen i sann Kalle Blomkvist-anda. Våra kartor ritades med största noggrannhet; ”under tredje tallen till höger om den lilla grusstigen” eller ”tre steg till vänster om femte stora stenen på uppfarten”. Allt djärvare blev vi också i att finna gömställen för kartorna. Minns att vi till och med stoppade dem i öronen, i munnen och i underkläderna. Och allt större utpressning utövades mot den stackare som blev fångad av motståndarlaget. Alla medel var tillåtna i jakten på stormumriken.

Så här minns jag min barndoms midsommarfirande. Är nyfiken på hur mina barn kommer att minnas sina.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar