Ära i kläder

Har ni tänkt på hur mycket närvaro och kärlek det kan finnas i de kläder man bär? Plaggen i sig har ringa betydelse, men om hänsyn tas till klädernas värde för den som bär dem, skönjes en annan innebörd. Kläderna visar närvaro.

Jag har redan skrivit om hur min farmor Ruth ärade mig och våra lunchbjudningar genom att komma i både hatt och lång kappa.

Vi har varje år nobelfest i nära vänners lag. Klädseln är viktig på så vis att alla bär något de tycker är festligt och vackert. Vi har haft Nalle Puh, Emil i Lönneberga och Spindelmannen som kostymval. Flanellskjortor, cowboyhattar och prinsessklänningar. Långkjolar, galaklänningar, glittriga toppar och stiliga frackar. Gemensamma nämnaren för alla kostymer är att de har ett kärt värde för den de pryder.

För en liten tid sedan firade vi bröllopsdag i familjen. Ingen extra viktig sådan, men tillräckligt viktig för att äta god middag och skåla tillsammans. Strax innan middagen kom våra barn ned och överraskade genom att ha klätt upp sig. Vår son hade satt på sig sin flanellskjorta, den han älskar och alltid väljer när han vill vara extra fin. I bröstfickan hade han stoppat en liten gul blomma. Vår dotter hade bytt om till en av favoritklänningarna och till denna valt sina högt skattade guldskor. Att klänningen inte alls färg- och mönstermässigt passade med stumpbyxorna är helt ointressant. Samma gäller för de trasiga knäna på sonens långbyxor. Det är inte detaljerna som är det intressanta här, det är känslan hos den som bär kläderna som är av värde. Den känslan märks. Och smittar.

Jag är inte själv en fan vare sig av långa finkappor eller av stora hattar, men eftersom dessa båda plagg var kära för farmor, blev bekräftelsen stor hos mig när hon kom klädd så till våra lunchbjudningar. Att ha en Emil på Nobelmiddagen är kanske inte praxis, men eftersom just Emil i Lönneberga var den största idolen för min dotter under en period, var det en stor ära att få ha honom till bords. Eller som vid middagen på vår bröllopsdag - att skåla med barnen som ärat stunden genom att ta på sig det finaste de vet, var en hyllning och kärleksförklaring av rang.

Att fundera på; i sak är kläderna rätt oviktiga men i princip får de stor betydelse.