Mindfulness

Varför mindfulness?

Jag tror nog att de flesta av oss både har hört och önskar leva efter måttot ”här och nu”. Kruxet är bara att vi lever i ett allt jäktigare samhälle som ställer allt större krav på oss. Liksom vi ställer allt större krav på oss själva. Vi ska prestera i alla sammanhang; på jobbet, inom familjen, bland vänner, bland bekanta, på fritiden. Vi glömmer bort vår kropp och våra sinnen, glömmer att lyssna till våra inre signaler, och låter allt oftare vårt sinne (engelskans mind) styra.

Vårt sinne är till sin natur relaterat till dåtid eller framtid. Genom att låta sinnet styra över oss (tankar, känslor, erfarenheter, trossatser, önskningar, faror, rädslor, tolkningar, drömmar, planer etc) överlåter vi makten till något som inte har som naturligt tillstånd att finnas här och nu. Vi riskerar att leva våra liv utifrån våra tolkningar av verkligheten och inte utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. Vårt sinne skymmer sikten.

Genom att träna mindfulness, medveten närvaro, kan vi få en distans till vårt sinne och se verkligheten såsom den är. Vad har vi för nytta av detta? När man är fri och ser klarare kan man göra medvetna val som stödjer en själv och leder fram i den riktning man vill istället för att agera på gamla invanda livsmönster. Vi blir mer öppna för stunden, för omvärlden, för oss själva, för varandra. Livet blir rikare, färgat i fler nyanser. Vi tar bättre tillvara på tiden och livet.

Hur tar jag mig till nuet?

Vår andning är alltid här och nu. Genom att förankra oss i den, känna andningen inom oss och följa med andningen in och ut, får vi fäste i nuet. Att stanna upp då och då under dagen och känna andningen är således en bra hjälp att få kontakt med nuet och sig själv. Att meditera är ett annat sätt att känna att du finns här och nu. Också i meditationen är andningen det centrala. När vi tappar fokus, när vi följer med vårt sinne antingen bakåt i tiden eller framåt, är det bara att återvända till andningen, känna den och följa den, och vi är tillbaka i stunden.

Genom att träna oss i att beskriva våra känslor, hur de känns, var i kroppen de känns etc skapar vi en distans till vårt sinne. Denna distans gör det lättare att se saker, händelser eller personer för vad de verkligen är och inte för vad min tolkning eller filtrering säger mig att de är. Tänk dig att du står framför en spegel. Om du ställer dig alldeles tätt inpå blir bilden av dig själv suddig och otydlig. Först när du backat en bit, när du fått distans, kan du se din spegelbild klart och tydligt. När vi har distans till vårt sinne är det lättare att se stunden eller situationen som den är, och inte utifrån hur jag tolkar den. Det blir lättareatt uppleva stunden i sin helhet med alla våra sinnen och hela vår medvetna närvaro.

Svårigheter?

Svårigheterna med mindfulness är flera. Den första, och kanske största, är att mindfulness inte handlar om att prestera. Vi ska ingenstans, vi är redan framme. Ingen är bättre än någon annan på mindfulness. Det handlar inte om ”göra” utan om att ”vara”. Att se och uppleva stunden såsom den verkligen är, fullt närvarande.

En annan svårighet är träningen i att beskriva och betrakta det vi känner eller det vi tänker, det vill säga vårt sinne. Vi är så vana vid att värdera, jämföra, censurera, tolka, döma etc. Inte vana vid att bara betrakta, beskriva och låta vara. Inte vana vid att låta bli att lägga oss i. Mindfulness handlar inte om att exkludera någon känsla eller förnimmelse, tvärtom handlar det om att inkludera och se allt för vad det är. Här kommer nästa svårighet, acceptans. Att komma till ro med att saker och ting är som de är oavsett vad jag tycker om det. Denna insikt skänker ro och frid inom en, vi lägger ned våra vapen och slutar strida mot något som vi ändå inte kan påverka. Som en vapenvila inom oss själva.

Mindfulness för mig

Jag vill likna mindfulness vid en färgpalett som möjliggör ett mer nyanserat liv. Ett liv där jag tillvaratar stunden och inte slösar med tiden som om den vore outtömlig. Ett liv där jag bottnar i mig själv oavsett vad som sker runt omkring.

För mig handlar det om att leva livet fullt ut, använda hela färgpaletten. Inte känna att dagarna, veckorna, månaderna och åren passerar utan att jag är med. Jag vill känna att jag lever, dag för dag. Använda mig av alla mina sinnen, deltaga, uppleva – inte bara följa med ekorrhjulet runt , runt utan att lyssna till mig själv. Jag vill ta hand om mig själv, inte undertrycka utan välkomna och acceptera det som är. Vila om jag är trött. Gråta om jag är ledsen. Fråga om jag undrar. Få vara liten och rädd när något är obehagligt. Skratta när jag är glad. Fundera när jag inte vet. Njuta, sörja, älska och bara vara. Jag vill kunna stanna kvar i mitt andningsankare oavsett vad som händer. Ha tillit till mig själv. Vara rädd om mitt liv. Det är mindfulness för mig.