Här och nu

Jag har så mycket inom mig som behöver ut. Många har tipsat mig om bloggformen som ventil för mina tankar, men jag har aldrig kommit loss. Men så igår, äntligen, registrerade jag en adress. Dags för tankevädring alltså...

Hur många är vi inte som så ofta tänker i termer som "sedan...", "då...", "om bara...", "när...". Vi låter livet vänta, lever inte här och nu, skjuter livet framför oss. Jag gick en kurs i mindfulness i höstas. Där fick jag den hisnande och lite skrämmande insikten att livet, det låter inte vänta på sig, livet är här och nu. Genom att hela tiden längta framåt, senarelägga livet till en annan tidpunkt, går vi miste om så mycket. Då riskerar vi att någon dag sorgset konstatera att "alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet" (Stig Johansson). Det finns så mycket smärta i detta uttalande. Tänk att upptäcka att livet nästan är slut och undra var man har varit? Att man aldrig varit närvarande utan alltid någon annanstans. Jag är så rädd att en dag behöva känna så, att livet passerat revy utan att jag varit med och agerat. Vilken mardröm! Jag vill finnas här och nu och närvara varje sekund, i lycka och i smärta. Vill inte känna att jag levt mitt liv som i transit.

Vad är då meningen med livet? Ibland känns det som om vi alla jagar efter något annat än det vi har, meningen med livet blir ofta något så stort att det känns både ogreppbart och kanske också ouppnåligt. I samband med ett diskussionsprogram om just livet och dess mening, var det en kvinna som sa att meningen med hennes liv var "alla dessa nu staplade på varandra". Det hör till saken att denna kvinna hade varit med om en oerhörd sorg där hela hennes liv hade rivits upp. Utan att hon nämnde det, kände jag igen mycket av kursen i mindfulness i hennes ord. Livet är nu, och nu, och nu. Det som hände igår kan du inte göra mycket åt, det som kommer att hända imorgon vet du inte mycket om, det liv du kan påverka och göra någonting av är det liv som pågår just nu. Varför vänta med att fylla detta liv med mening? Varför jaga efter något som vi ändå inte vet så mycket om? Varför inte försöka fylla nuet med det som känns meningsfullt just nu? Jag tycker om budskapet i mindfulness, så enkelt egentligen. Och ändå så svårt -plötsligt är man där igen och längtar bort, glömmer att finnas här och nu. Lever i transit.